Drömmen om ett humant vattenpass
Ytterligare en passionerad skribent har vikit sig för bloggens korståg.
En skrivform som visserligen kanske egentligen är mitt essä och mitt kall.
Men som jag av några anledningar länge har ratat.
Tills nu.
Att vara publik och titta på är en sak, men att själv framföra på scenen kräver betydligt mer.En skrivform som visserligen kanske egentligen är mitt essä och mitt kall.
Men som jag av några anledningar länge har ratat.
Tills nu.
Dels slukar det avsevärt mycket mer tid och dels tvingar det en att tänka på egen hand.
Dessutom tornar både egna prestationskrav och andras förväntningar upp allt mer efterhand.
Man vill inte vara för personlig eller intim, likaväl som man heller inte kan vara för ytlig.
En svår balansgång. Precis som livet oftast är. Ibland går det upp, ibland går det ner.
Det är svårt att hitta ett stabilt rätvinkligt läge.
Om man ändå hade ett vattenpass till livet.
Då vore allt lite lättare.
Hoppas åtminstone att någon kan ha glädje av det hela
och kommentera gärna om ni har något på hjärtat!
- SE -
Kommentarer
Trackback
